Återfunnet - Återvunnet

island

2009-09-27T19:22:00.000-07:00

jag ligger på den ena sängen på mitt hotellrum, lyssnar på Leonard Cohen och bara är. Island är platt och kargt med blånande berg och stelnad lava. På filmfestivaler är alla kollegor och man kan prata med vem som helst. Och äta surhaj. Det borde jag göra innan jag åker men det luktar kattlåda och smakar enligt uppgift värre än nåt annat. Vi får se hur det blir med det.

Och det här!

2009-09-25T00:17:00.000-07:00

Leonard Cohen – Famous Blue Raincoat: http://open.spotify.com/track/2WPHpOOrSoDBOEnV8Cv76w

Det måste vara en av världens bästa låtar, den som kan lyssna på texten utan att gråta är gjord av sten.

andnödsmusik

2009-09-24T03:29:00.000-07:00

Det är konstigt hur fysiskt en del musik påverkar mig. Det här:
Ebba Forsberg – Må Din Vilja Ske - If It Be Your Will: http://open.spotify.com/track/5LijPDfc36o8XdGRsCM06m
är så vackert att jag knappt kan andas och blir tårögd och ryser och allt på en gång. Jag vet inte om det är för att jag är mottaglig eller om det skulle skett när jag än lyssnade på det, men åh... det är som ett schakt öppnar sig inuti och jag ser allt så klart.

Konstigare än så är att skivan bara låg öppnad i mitt spotify en dag när jag satte mig vid datorn, ingen i huset säger sig ha lyssnat på den, eller öppnat den. Var kom den ifrån?

Det är ju inte konstigt om man blir lite uppåt

2009-09-15T08:00:00.000-07:00

http://www.cbc.ca/arts/film/story/2009/09/08/montreal-prizes.html

Alltså, vi har inte hört nåt från festivalen, vi blev inte ens inbjudna och de har inte kontaktat oss om nåt pris men enligt länken ovan ska vi ha vunnit juryns kortfilmspris för Fäst vid dig. Det är ju helt sjukt kul!

Sånt som man knappt vågar tänka men en förklaring till varför jag skriver så sällan och så tråkigt här

2009-09-14T05:00:00.001-07:00

I oktober ska vi hälsa på några vänner som har ett sommarhus i Frankrike, vid pyreneerna. Då ska vi ta en tur till Lourdes för det ligger i närheten. Jag tror inte på Gud (fast jag hoppas) men tanken att be om ett mirakel eller en mindre tjänst for ändå genom mitt huvud. Men sen insåg jag att det inte finns nånting att be om, jag har allt jag behöver. Visst är det kul med mer pengar men för tillfället har jag så jag klarar mig. Alla är friska, barnen verkar lyckliga, jag älskar min man och han mår bra. Idéer sprutar ur skallen och jag genomför rätt många av dem.

Fast det är ju en sak förstås. Katten. Om Hassan inte är hemma då (vilket jag hoppas). Det är väl det enda.

Om frisören själv får stajla

2009-09-10T07:01:00.000-07:00

så blir man liksom inte sig själv... Men i morgon blir det på mitt sätt och färgen var i alla fall kul.

Idag ringde nån som trodde att hon kanske hade sett Hassan. Hoppet väcks, vi ropar tills vi blir hesa, kanske kanske.

Bilder på ikonsmycken

2009-09-08T09:43:00.000-07:00

Nu finns det något bättre bilder på ikonsmyckena på www.signerat.se.

Underbar svenska!

2009-09-07T08:32:00.000-07:00

http://munfitnessblog.com/do-you-want-to-lose-15-inches-with-body-wrap/sv/

lösenordsskyddat?

2009-09-07T04:36:00.001-07:00

Är det nån av er fina läsare som vet om man kan lösenordsskydda inlägg på Blogspot? I så fall, hur gör man?

En se, en se inte ... och katten.

2009-09-03T08:10:00.000-07:00

Se: Elling. Har ingen aning om varför jag inte såg den när den kom men i förrgår såg vi den på dvd och maken till feel good får man leta efter. Se den!
Se inte: nya Beck. Same same, svensk film som försöker vara amerikansk och jag tål inte Kirsti Torhaug.

Katten fortfarande borta men det ringde en kvinna i morse som sett lapparna och sa att en katt med Hassans signalement hade slagit följe med henne en stund igår kväll. Så det finns hopp.

Hassan!

2009-09-02T01:40:00.000-07:00

Fortfarande borta, jag går rundor och skramlar med matburken, tittar i buskage efter hans kropp fast jag försöker låta bli att tänka i såna banor. Kattkillen, kom hem nu!

Bilden är tagen av Eva Persson.

oro

2009-09-01T04:20:00.000-07:00

Hassan är borta, fina storkatten, mjukare än alla andra, som alltid bara går små promenader har nu varit borta sen i söndags. Han som alltid suttit utanför dörren i ottan ifall han varit ute och slarvat en natt. Kom hem!

Min egen skola

2009-08-31T03:55:00.000-07:00

Jag har bestämt mig för att varje dag jag inte har nåt brödjobb (dvs jobb med betalning) så ska jag göra nåt som lär mig nånting om film. Just nu är det klippning, igår och idag har jag jobbat med klippövningar. Jag har filmat mig själv där jag sitter i en fåtölj och sjunger, sen klipper jag det enligt en idé jag har, om jag får ihop det lägger jag ut det här sen. Det känns bra att göra nåt utvecklande och inte bara spela Snood.

En motvikt mot allt osminkat

2009-08-28T08:01:00.001-07:00

I kväll är det premiär på svinbegåvade Hanna Skölds Nasty Old People.! Jag är sjukt stolt för jag var en av dem som handledde henne under manusarbetet.

Med Jesus i halsgropen

2009-08-28T07:18:00.001-07:00

lite större

2009-08-27T11:31:00.000-07:00

Men inte såg jag väl arg ut på den förra?

Ikonringen, på begäran

2009-08-27T09:33:00.001-07:00

Den ser större ut än den är, tror jag.

En onsdag bland andra

2009-08-26T04:05:00.001-07:00

Det är svårt att gå in i nån annans text och fortsätta, att göra den till sin och utan tvekan kasta och stryka och stuva om. Jag måste gå och leva i den ett tag först. Gud, vad det här låter flummigt.

Jag är lappsjuk också, har inte träffat nån utom familjen på flera dagar nu. Och H jobbar kväll så han är hemma när jag jobbar och jobbar när jag är sällskapssjuk. Men på fredag blir det filmpremiär! Det ska bli härligt.

Sällskap på skrivbordet

2009-08-26T03:42:00.000-07:00

Så här ser det ut på andra sidan om min dator.

jobbajobba

2009-08-25T05:35:00.000-07:00

Jag ser ut som vanligt men de här är fina!

Jobbvecka

2009-08-24T07:39:00.000-07:00

Jag jobbar med A igen. Vi brukar jobba ihop då och då, han är regissör och skriver själv men behöver lite drag- och sorteringshjälp så då rycker jag in. Det är roligt och nu har jag suttit hela dagen och pillat med vårt senaste och hjärnan känns som kokt blomkål.

Menyer

2009-08-23T12:43:00.003-07:00

Så här fint har jag bakom ryggen när jag sitter vi mitt skrivbord på landet:

Vi landade här igår eftermiddag efter födelsedagsöverraskningsutflykt. Vi cyklade dressin, för det har han alltid velat göra, mycket mysigt. Sen åt vi så magen stod i sju hörn; sallad med getost, avocado och rostade pinjenötter, smöregspaj med kräftstjärtar, laxrullar med avocado och vitlöksost och sen kaffe och björnbärs- och limepaj. Sen cyklade vi lite dressin till och sen till stugan och mer mat; rödbetor med smör och citron samt halloumi och rostade solrosfrön, sen (Oh My God) rådjurssadel (som vi fått av moster som i egenskap av skogsägare får en viss del av det som skjuts på ägorna) med murkelsås (på murklor som vi fått av svågern som säger att man kan äta dem minsann) och röstikroketter samt sallad och till sist panna cotta (pannacotta?) med blåbär. Nu tänker jag inte äta på en vecka. Nu är gossarna och badar och jag gör en köttgryta. Allt är fint.

Dagens bild

2009-08-21T00:32:00.000-07:00

Det är roligt med webkamera! Så roligt att jag funderar på att lägga upp ett självporträtt per dag. Ego, jag?

fejkleendet

2009-08-20T01:36:00.001-07:00

Min producent har en underbar talang, hon kan fejk-le. Så fort nån tar fram en kamera sätter hon upp ett brett leende, när man ser henne live ser hon alldeles rubbad ut eftersom hon kan hålla det hur länge som helst och samtidigt prata i mungipan. Men på korten ser hon strålande ut och leendet alldeles naturligt. Det där har jag övat på i sommar. Jag tror det ser bättre ut på foto än i verkligheten, men helt naturligt vet jag inte riktigt om det ser ut. Så vad säger ni, ser jag vansinnig eller glad ut?

Ny kollektion!

2009-08-19T07:41:00.001-07:00

Just när jag trodde att jag lessnat på allt vad återbrukshantverk heter rasslade det till. Orsaken var Ljuvliga armband med pyttesmå ikoner som jag hittade i Spanien. Nu har jag börjat slakta dem, dessa bär jag idag och känner mig underbart beskyddad.

Hösten, den fina och Projektet

2009-08-18T01:21:00.000-07:00

Det är lite skolstart i mitt hjärta. I morse, när jag fyllde termosen med kaffe, insåg jag att det hade jag inte gjort sen i våras. Rutiner får mig att må bra. Sommaren har varit fin, lång och fin. Jag har varit ledig två månader (eller ledig och ledig, jag har skrivit fyra kortfilmsmanus och spelat in två) men nu är jag jobbsugen igen.

Jag har ett Projekt som går ut på att utforska regisserandet, och förhoppningsvis börja bemästra det. Jag tror behovet mest kommer ur frustrationen de gånger nån annan regisserat mitt manus och det blivit rikitigt dåligt. För det har hänt. Jag säger inte vem, vad eller när för det är viktigt att inte tala illa om folk i den här branschen, men en gång så blev det bara så fel. Och jag visste så tydligt hur jag skulle gjort istället. Därför gör jag nu det. Tre filmer har jag spelat in på det här sättet, en med äldste sonen, en med Sorken och mitt kusinbarn och nu i helgen en med min äldsta vän. Jag har ingen aning om ifall de är bra eller ej, men de är rätt mycket som jag ville ha dem. Nollbudget givetvis, jag orkar inte vänta på pengar och vill inte att nån annan ska få tycka, inte nån som inte jobbar i projektet. Frågan är hur mycket den obefintliga budgeten förstör, kommer nån festival att tacka nej till dem bara pga det? Jag vet inte. Det finns i alla fall en nollbudgetfestival, där kanske de platsar? Fast jag vill ju visa dem så mycket det bara går.

Nu väntar steg två, tre lite svårare (regimässigt) manus, där jag vill jobba med mer professionella skådisar och team. Jag har redan manusen, och har skickat en förfrågan till den fotograf jag vill jobba med. Håll tummarna för att hon säger ja!

Är ni kvar?

2009-08-17T08:52:00.000-07:00

Ny höst, nytt liv, ny dator. Om ni är kvar bloggar jag lite här.

Leander

2009-06-30T08:25:00.000-07:00

Fast ni kan ju titta på en film jag gjort så länge.

Ett skott från höften = Lottade team och en given uppgift, åtta timmars filmning, åtta timmars klippning. Här är resultatet, inte i bästa kvalitet, men dock.

http://www.facebook.com/inbox/readmessage.php?t=1068464119758#/video/video.php?v=219804485423&oid=74779142030

semesterstängt

2009-06-30T05:47:00.000-07:00

Knappt kom jag igång förrän det fallerade. Det där med semester och bloggande går inte ihop. Jag skulle vilja berätta om min underbara födelsedag när vi åkte båt till Tjärö och träffade en helt fantastisk trollkarl som spontantrollade för oss på båten, åt en underbar lunch och badade fötterna i det kalla vattnet, jag skulle vilja berätta om när bilen havererade och vi mötte människornas kärlek i form av en genomsnäll man (han såg ut som en hells angelsmedlem) som bogserade oss i fem mil av ren människokärlek och en taxicaffis som matade sorken med frukt och stängde av taxametern bara för att vi var så trevliga. Men nu, när jag har en liten stund framför datorn, väljer jag att försöka få ner att manus som pockar på. Man vet inte när jag får tid igen.

Åttaåringen

2009-06-18T07:30:00.001-07:00

Den lille gourmeten

2009-06-17T04:33:00.000-07:00

De flesta som har Aspergers Syndrom har nån form av ovanligheter när det gäller sinnesförnimmelser. Det kan vara extrem luktkänslighet, förhöjd känsel, superhörsel eller väldigt utvecklat smaksinne. Det sista visar sig ofta i en vägran att äta annat än det mest kända, det finns barn som lever på pasta, korv, knäckebröd och vitamintillskott, helt enkelt eftersom allt annat smakar apa i deras mun. Sorken är också mycket bestämd med vad som är gott och inte gott men istället för att säga nej till allt utom varmkorv säger han ja till allt (nästan) utom varmkorv (som han föraktfullt kalar kalaskorv och vägrar att äta). Och eftersom födelsedagsbarn alltid får välja middag i den här familjen ser morgondagens middag ut såhär:
Ost (brie, gorgonzola, parmesan, mozzarella, cambozola) & kex
Parmalindad honungsmelon
Smörgåstårtebakelser (med räkor resp skinka)
Tomat- och mozzarellasallad
Sparris
Smördegsrullar med skinka och ost
Till efterrätt en stadig kladdis (kladdisarnas rolls royce, består till 100 % av kalorier) dekorerad med marsipanrosor.

Long time, no see

2009-06-16T06:29:00.000-07:00

Sorken ska leka hos en kompis efter fritids och nu sitter jag här och vet inte vad jag ska göra med all tid. Jag har skrivit två manus (superkorta, och allt fanns i huvudet, bara att skriva ner) till filmer jag hoppas att vi ska göra i sommar. Jag ska skriva ett till, lite längre, men det måste jag tänka lite på innan jag börjar på riktigt anars blir det fel.

Jag roddar med inbjudningar till Sorkens middag på torsdag (han fyller åtta), jag tvättar och röjer för på fredag bär det av till landet. Men sen då, vad ska jag göra sen? Och om det blir så här tomt när han leker borta en eftermniddag, hur ska det då bli när han blir stor och flyttar hemifrån? Man borde kunna skaffa en sladdis tionde år så länge man lever tycker jag :-) Men det kanske är då den efterlängtade hunden kommer in i vårt liv?

Om publiken själv får välja

2009-01-26T07:37:00.000-08:00

Vi vann inte dets tora teknikpriset men vi vann Publikens val, där publiken själva röstar fram sin favoritfilm. Nu är vi hemma igen, trötta, stolta med raspiga röster och huvudet fullt av idéer.

Håll tummarna!

2009-01-23T01:41:00.000-08:00

Nu åker jag till Göteborg och tävlar om priset Startsladden samt publikens pris med kortfilmen "Fäst vid dig". Jag är så nervös så ni kan inte fatta. Håll tummarna, snälla ni!

Einar, Astor och Döden

2009-01-07T11:38:00.001-08:00

Jag lyssnar på Astor Piazzola och minns morbror Einar, valda snapshots från barndomen. Jag gråter lite och känner kylan från dödens skugga. Väck! Jag vill inte ha dig här. Ta inte de mina!

&döden&döden

2009-01-07T06:06:00.000-08:00

Nu, min morbror. Ja, han var gammal. Ja, det gick snabbt (men helt oväntat om man inte räknar in åldern). Men jag ville ju ha honom kvar! Dessutom var vi lite osams. Nej, det suger rätt stenhårt just nu.

Om SF Bio

2009-01-05T06:24:00.000-08:00

Här kommer en autentisk mailväxling jag haft med SF Bio:

Från: Carin
Skickat: den 14 november 2008 15:51
Till: Info (SF Bio)
Ämne: Royal i Lund
Hej,
förra torsdagen gick jag för att se Woody Allens nya film på biografen Royal i Lund. Det var en upplevelse som nästan fick mig att, trots att jag själv är filmarbetare, bli FÖR illegal nerladdning. Det började med biljettköpet. I kassan fanns ingen trots att det var en kö på fem-sex personer. Till slut hörde vi röster från personalrummet, där satt biografmaskinisten och kassörskan och drack kaffe. När vi bad snällt kom kassörskan till slut ut och sålde biljetter åt oss.

När filmen till slut började var skärpan obefintlig. Den var så dålig att man knappt kunde läsa texten. Då en ur publiken gick ut och letade upp kassörskan svarade hon att det kunde hon inte göra nåt åt men att hon kanske skulle försöka leta upp maskinisten OM HON HANN. Det måste hon ha hunnit för skärpan blev bättre efter några minuter, men efter en stund var det lika illa igen. Jag kan engelska så jag förstod vad de sa i alla fall, men när de talade spanska stod jag mig slätt. Och ansiktsuttrycken fick man gissa sig till. Jag tror att filmen skulle ha varit bra under andra omständigheter men nu var den urusel.

Efter filmen var vi flera som framförde våra klagomål till maskinisten och han kommentar till detta var att han hade två filmer att ta hans om så han kunde minsann inte sitta och passa skärpan. Dessutom berodde det hela säkert på att filmen var bucklig (men hallå, då skickar man väl tillbaka kopian och får en som går att visa?). Det var hans enda kommentarer så vi gav upp, gick hem och lovade oss själva att aldrig mer gå till Royal igen.

Royal är en fin gammal biograf men jag kommer aldrig att gå dit igen.

Med vänlig hälsning
Carin

Svar från SF:
Hej!

Tack för ditt mail. Vi ska kolla upp vad som hänt här och återkommer till dig så snart vi kan.

Med vänliga hälsningar,
Sofia

SF Bio AB

Men inte återkom de. Jag mailade igen och fick detta svar:

Hej!

Vi beklagar att vi inte har hunnit besvara ditt mail tidigare. Vi har varit i kontakt med Royal i Lund och ditt ärende utreds. Biografansvarig har varit bortrest men återkommer på måndag, och då återkommer vi till dig så snart vi fått svar från henne. Vi beklagar att din upplevelse på biografen inte var vad du förväntade dig. Det är självklart inte vår policy att bemöta våra kunder på ett sådant sätt som du bekriver.

Med vänliga hälsningar

Maria S

Efter några dagar kom detta mail:

Hej Carin!

Ursäkta att du har fått vänta på svar men jag har varit iväg på semester.

Detta var ju ett tråkigt biobesök.

Jag skulle gärna vilja prata med dig. Har du något telefonnummer som jag kan nå dig på?

Med vänliga hälsningar Ingrid

Jag skickade mitt nummer och fick till svar att hon skulle ringa mig den 17:e december. Jag väntar fortfarande. Hur svårt kan det vara?

Innan vi dör, finalen

2008-12-23T16:10:00.001-08:00

När Arne satt och begrundade Astrids foto kom Teo, som lösgjort sig ut fru Stilnocts armar, utfarande i köket, han kastade sig fram till vasken och kräktes så det stänkte. Åh fan, tänkte Arne, han lever i alla fall. Tja, då är det väl meningen att han ska göra det. När Teo kräkts färdigt gick han fram för att se vad Arne tittade på. Det tog ett tag innan han kände igen sin mor men när han såg att det var hon klippte han till Arne, hårt, med knuten näve rakt i ansiktet. Arne föll baklänges. ”Du ljög, din fan!”, skrek Teo. Arne vacklade upp bara för att återigen slås ner av sin rasande son. ”Jag älskade henne”, kved Arne. ”Varför skulle jag tro dig nu?”, undrade Teo och slog Arne igen. ”För att det är sant”, svarade Arne men när Teo sparkade honom i magen började han bli förbannad. Han kom upp på fötter och fick in en fullträff rakt i veka livet på Teo. Teo vek sig dubbel. ”Jag älskade henne, hon lekte med mig, du blev till utan min vetskap, det är allt du behöver veta”, sa Arne och slog Teo hårt på hakan. Teo föll baklänges. Blödande låg han där och tittade på Arnes kökslampa. Han såg tre lampor som blev två och sen en endaste en. ”Här ligger jag på min fars köksgolv”, sluddrade Teo. Han spottade ut en tand. ”Och vi känner inte ens varann”.
”Då får vi väl lära känna varann”, sa Arne. Teo satte sig upp.
”Jag ska dö, har du glömt det?”.
”Jag ska också dö”, sa Arne, ”Inom två månader”. Teo tittade på honom.
”Det är jag som ska dö inom två månader”.
”Vi ska dö inom två månader, lungcancer, vad har du?”
”Magcancer” sa Teo medan han försökte fatta det ofattbara. ”Vi ska dö. Vi ska dö, pappa”.
”Ja, vi ska dö. Men innan vi dör…”
”Ja?”
”Först måste vi leva”

Innan vi dör 23/24

2008-12-23T01:26:00.000-08:00

Hon hade varit hans första kärlek och hans första sorg. De bodde på samma gata, hon två hus bort från honom, och han hade älskat henne ända sen småskolan. Men hon var två år äldre. Och han var osynlig. Han följde efter henne, han kunde inte annat. Hon såg honom nog men låtsades inte om det. Han var en hundvalp. Hon och hennes väninnor gick på dans, på bio, på fest. Arne var alltid i närheten.

När flickorna var på väg hem från festplatsen i Österbymo fick en av dem plötsligt syn på Arne. Han var femton, de snart vuxna. De flockades kring honom, tre druckna flickor med hårda blickar och händer som nöp och drog i hans kläder. De drog med honom ut i skogen, fnissande. Han borde ha slitit sig lös, om han bara sprungit därifrån skulle allt blivit så mycket lättare. Slitit sig lös och sprungit, han hade tänkt det så många gånger sen, varför gjorde han inte det? Kanske för att han älskade henne, som bara en femtonåring kan. Kanske för att hon för en gångs skulle såg på honom, även om hennes flin var elakt.

I skogen klädde de av honom, de slet av honom byxorna och när han kämpade emot höll Astrid hans händer. De sa att de skulle ”undersöka” honom, se om han blivit vuxen än. När de krånglat av honom byxorna band de hans händer bakom ett träd. Han rev upp handlederna mot barken när han sjönk ner på marken. Kalsongerna var redan borta, de fnissade när de såg att han hade fått hår. Arne blundade och tänkte att om jag bara sitter här så tröttnar de, så går de, så är det över. Men de tröttnade inte. Astrid slet av sig trosorna, lyfte upp kjolen och visade sin buske. ”Har du sett en sån här förut?” frågade hon och Arne ville bara dö, snabbt och smärtfritt, när pitten reste sig. Flickorna fnissade, Astrid tittade på sina väninnor och sa ”Vet du vad man gör med den då?” innan hon satte sig över honom, på honom, han inne i henne. Det var över på ett ögonblick, Astrid for upp och började skälla. ”Vad har du gjort? Är du inte klok?”. Väninnorna tröstade henne med att det säkert inte skulle bli nåt, han var ju bara en pojke. De lämnade honom i skogen. Astrids trosor låg fortfarande kvar i mossan. De var vita. Han hatade dem.

Det tog honom två timmar att ta sig loss, de hade bundit honom med hans egna byxor och knutarna var hårt knutna. Under de timmarna bestämde han sig för att försvinna från staden och aldrig komma tillbaka. Han häll sitt löfte, först blev det USA, sen Stockholm. Resten är historia.

Jag går på reserven

2008-12-22T13:34:00.001-08:00

och ni får tacka er lyckliga stjärna för att det finns en julkalendersaga för annars skulle här vara tvärtyst. December har varit proppfull av extra allt, hösten har varit proppfull. Eller är det jag som orkar mindre? I så fall, beror det på åldern eller på sonens intensitet? Eller har jag bara glömt att det alltid är så här tröttsamt på hösten och i december. I mitt minne är februari värst. Det ser jag inte fram emot, gråtfärdig av trötthet som jag är. Vi har skurit ner på allt som går, nu är bara lite städning kvar men jag strejkar. Av självbevarelsedrift. Tur att min pedantiske far nästan är blind numera, han tycker alltid att vi har det så städat och fint nu för tiden :-)

Innan vi dör 22/24

2008-12-22T05:37:00.000-08:00

Arne hade inte svårt att hitta albumet med Astrids foto. Han visste precis var det var trots att han aldrig såg på det och egentligen borde slängt bort det för länge sen. Jaha, det blev ett barn. Det hade han inte haft en aning om. Och visst var det en våldtäkt, men Teo hade fått allt om bakfoten.

Innan vi dör, 21/24

2008-12-21T01:51:00.001-08:00

Teo märkte ingenting, redlös och förtvivlad som han var. Han hällde i sig sömnbrygden och Arne såg på medan fru Stilnoct vaggade honom till sömns. Han somnade i hennes famn med ett leende på läpparna.

Innan vi dör, 20/24

2008-12-20T10:34:00.001-08:00

”Jag vill inte dö”, skrålade Teo för de var i det stadiet då samtalston var ett minne blott. ”Du skulle bara veta hur det känns”, fortsatte han.
”Jag vet”, sa Arne.
”Du vet ingenting!”
”Jag ska också dö”
”Alla ska dö, men jag ska dö nu! Döden står så här nära mig!” Teo måttade upp två centimeter med fingrarna. ”Du har ingen aning om hur det är att stå två centimeter från döden! Om jag bara kunde få dö nu genast, om jag bara kunde slippa sjukhuset, alla slangar och sprutor och sköterskor som ska torka en i baken. Att dö utan att veta om det i förväg, att bara somna in, falla ihop. Det är allt jag vill.” Teo föll ihop över bordet, snörvlande. Arne gick ut i köket efter en flaska till och krossade sina sista stilnoct.

Innan vi dör, 19/24

2008-12-19T00:25:00.001-08:00

Arne kom tillbaka från köket med en flaska whisky och sen drack de sig genom lager efter lager av den tunna fernissa som kallas god uppfostran. Ända ner till kärnan. De innersta lagren stavades sex, gud och Döden. Den bleka Döden som redan börjat knapra på Teo, som nafsat i sig en tumme här och en tanke där och nu vässade besticken inför det sista skrovmålet.

Mycket, men bra

2008-12-18T05:56:00.000-08:00

Jag skulle ju berätta det roliga; en kortfilm jag gjort har blivit nominerad till Göteborgs Filmfestivals pris Startsladden. Det är stort! Idag gjorde jag en teveintervju, och jag var inte ens nervös. För nån dag sen en tidningsintervju, medan jag gick på skeppsholmen med vännen S plus hundar och ångbåtarna brölade i bakgrunden. Vad som blev av den intervjun kan man läsa här: http://sydsvenskan.se/nojen/article399051.ece

Och så julen, herregud, julen. Det snurrar på.

Innan vi dör, 18/24

2008-12-18T05:55:00.000-08:00

Där satt de, två överblivna satar som inte ens verkade vara släkt, och tittade på det sönderrivna presentpappret till ljudet av det envist klingande änglaspelet.
”Fick du några bra julkappar då?” sa Teo för det kändes som att han borde säga nåt. Arne visade upp foton på barnbarn och en tröja som var så ful att de brast ut i skratt. Sen sa han ”God Jul, förresten” och räckte fram en bok till Teo. Skogsfursten. ”Jag fick två”, sa Arne och gick ut i köket. Teo studerade sin julklapp, den enda.

Innan vi dör 17/24

2008-12-17T00:30:00.001-08:00

Det var som att det bara var han och Arne som existerade i rummet. Barnen började snegla på klockan, det fanns fler som väntade i dessa skilsmässotiders splittrade julfirande. Men de sneglade också på Teo.
”Vi ska söderut om du vill ha skjuts”, sa äldsta sonen.
”Eller så kan vi ringa efter en taxi” sa hans fru. Teo tittade på Arne som läste hans blick.
”Eller så kan du stanna här”, sa Arne.
Det tyckte barnen var en dålig idé, en mycket dålig idé. Men eftersom ingen av dem hade modet att säga det rakt ut förblev Arnes erbjudande oemotsagt.
”Tack”, sa Teo och den äldsta sonen smög in jaktgeväret under rocken när de gick.

Innan vi dör 16/24

2008-12-16T02:21:00.001-08:00

Arne tittade på honom och sa ”Jag vet inte varför du tror att jag är din far men jag kan gissa att det kanske är din mamma som har sagt det?” Teo nickade. ”Om du bara visste hur mycket folk påstår om mig. Kanske vill hon inte säga vem din far är? Kanske sa hon att det var jag bara för att få dig att sluta fråga? Du får prata med henne igen”.
”Det går inte”, svarade Teo. ”Hon är död”. Arne la sin hand på Teos.
”Vad tråkigt att höra. Verkligen. Var det nyligen?”
”I somras”.

Innan vi dör 15/24

2008-12-09T00:44:00.003-08:00

Teo tittade på Arne, liten och mörk, själv var han ljus, lång och bredaxlad. Fan också, tänk om det inte var han? Arne mötte hans blick. ”Varför tror du att jag är din far?”. Teo började gråta. Varma händer ledde honom till soffan, han fick en mugg med glögg, den lilla flickan gav honom en näsduk, klappade honom på handen och sa ”Såja, det blir bra sen”. Teo kunde inte sluta gråta. Ingenting klarade han av. Ingenting.

Innan vi dör 14/24

2008-12-09T00:44:00.001-08:00

”Min mor hette Astrid Brandenburg. Hon blev gravid med mig när du våldtog henne vad dansbanan i Österbymo 1949”.
”Österby…vadå? Jag har aldrig ens varit i Östermoby eller vad det nu hette”. Luften gick ur Teo, han hade inte räknat med att Arne skulle neka.
”Jag har aldrig träffat nån Astrid, och aldrig våldtagit nån i hela mitt liv. ”
”Vad betyder våldtagit?”, frågade ett av barnen, en tös i femårsåldern. Teo tittade på henne. ”Det är nåt mycket, mycket hemskt. Mer behöver du inte veta” sa han och det värkte i honom av skuld. Det var inte så här han hade tänkt att det skulle bli.
”Dessutom var jag i USA nästan hela 1949”.

Innan vi dör 13/24

2008-12-09T00:43:00.002-08:00

Gevärsspetsen darrade men han riktade den mot Arne. ”Ni vet inte vem han är”, sa han till barn och barnbarn.
”Det vet jag visst, han är min far” svarade äldsta sonen.
”Min också”, sa Teo och studerade allas chockade ansikten.
”Det är inte möjligt” sa Arne och studerade Teo. ”Hur skulle det gått till?”.

Innan vi dör 12/24

2008-12-09T00:43:00.001-08:00

I vardagsrummet tindrade barnen och han kände ett hugg av dåligt samvete. Men han bet ihop. De vuxna tittade på varann, viskade ”Har du bokat nån…?”, ”Nej, har du?”. Teo stirrade på Arne. Där satt han alltså, mannen han skulle förgöra. Alla tittade på honom, då tog han fram jaktgeväret.

Innan vi dör 11/24

2008-12-09T00:42:00.001-08:00

Så kom den då, Dagen Då Det Skulle Ske. Han smög runt Arnes hus hela förmiddagen, räknade in barnen och deras familjer. Sen väntade han till klockan var tre, då var han säker på att alla skulle vara samlade i samma rum. Portkoden hade han redan tagit reda på, genom att pudra alla knapparna med potatismjöl, vänta tills nån gick in och sen se vilka knappar som blivit vidrörda. Det tog ett tag att slå alla möjliga kombinationer men det gick. Han slängde upp säcken på axeln och ringde på dörren.

Innan vi dör 10/24

2008-12-09T00:41:00.000-08:00

Tomtar har skägg, och Teo skaffade ett eget. Skägget kändes som ett skydd, en barriär mellan honom och världen. Han skulle spara det så länge han levde.

Innan vi dör 9/24

2008-12-08T23:57:00.000-08:00

Lösningen kom helt oväntat via Arne. Det var en av de andra hundägarna som berättade att han hade jagat i helgen och genast stod planen klar i Teos huvud. Han följde efter mannen när han gick hem, skaffade en kofot och kom tillbaka när mannen var ute med hunden. Han bröt upp dörren så lätt så lätt (det här gamla husen har inte på något vis inbrottssäkra dörrar) och fann jaktgeväret i en hallgarderob. Utanför det lagstadgade låsta skåp som det skulle varit inuti. Ibland har man tur.

& ibland bryter helvetet löst

2008-12-08T07:52:00.000-08:00

en helt vanlig dag när man ska hämta på skolan, och sonen skriker och vill inte nånting och blir som gele i hela kroppen och gråter, och springer och gömmer sig och slår mig och är arg och ledsen och mellan varven får jag höra att det varit en jobbig dag (precis vad jag behövde höra) och sonen gråter och är arg och vägrar allt och slåss och jag börjar nästan gråta, en annan mamma kommer och ser hela situationen och faller på knä framför mig, tar mig i famnen och viskar "ibland är det bara så" och jag börjar storgråta och allt är helt jävla surrealistiskt.

Bara för att de frångick ritualen att alltid gunga när jag kommer och ska hämta.

Så känslig för när saker inte är som de brukar är min son. Och jag kan inte sluta gråta.

Innan vi dör 8/24

2008-12-08T02:28:00.001-08:00

Men hur skulle han få tag på vapnet? Till skillnad från knivar kan man inte köpa vapen i vilken affär som helst, nästan inte i nån affär. Och de som säljer vapen vill se vapenlicens och … det var tur att han var ute i god tid för det tog lite tid att lösa vapenfrågan.

Innan vi dör 7/24

2008-12-07T00:30:00.001-08:00

Han funderade länge över om han skulle använda skjutvapen eller en kniv. En kniv är lättare att få tag på, men Teo tänkte sig att det var större risk att misslyckas med en kniv. Ett skjutvapen var liksom mindre fysiskt, han behöver inte ta i Arne för att skjuta honom, det tänkte han sig att han skulle bli tvungen att göra om han stack ner honom. Och kanske skulle nån hinna stoppa honom om han använde kniv. Nej, skjutvapen fick det bli.

Innan vi dör 6/24

2008-12-06T09:08:00.001-08:00

Arne skulle inte vara på teve i år (det vara alltid den första frågan han fick av de andra hundägarna), han skulle fira hemma med familjen i sin lägenhet. Alla barnen och deras familjer skulle komma och så skulle de titta på kalle Anka tillsammans. Sen, läste Teo mellan raderna, skulle barnen åka vidare och kvällen skulle Arne tillbringa i ensamhet.

Sticker emellan med lite fulblogg

2008-12-05T04:48:00.001-08:00

Ketchupeffekten gäller tydligen även bra saker, lyssna på det här:
Idag fick jag tillbaka på skatten, massa kronor.
Idag fick jag veta att ett projekt jag jobbar med har goda chanser att knoppa av sig i två nya ríktningar och jag är inbjuden att planera dem.
Och igår fick jag den bästa jobbnyheten ever, hemskt hemligt än så länge men senast den 14:e kan jag berätta. Nu har jag så mycket fjärilar i magen att jag inte kan jobba alls. Fast jag måste. Tjing!

Innan vi dör 5/24

2008-12-04T23:52:00.000-08:00

Det var märkligt hur mycket information man kunde få bara av att lyssna på Arne när han pratade med andra hundägare. Han visste snart allt om Arnes hund (som hette Holger) men även om det han var mest intresserad av, Arnes planer för julen.

Innan vi dör 4/24

2008-12-04T01:56:00.001-08:00

Arne hade en hund, det gjorde Teos jobb så mycket lättare. Ja, inte själva dödandet, det skulle komma senare, han ville inte slarva över det, för att det skulle få maximal effekt måste det planeras noga. Men själva kartläggandet av Arnes vanor, det blev lättare i och med hunden. Det var en portugisisk vattenhund. Inte för att Teo kunde se sånt, men han hörde Arne säga det till en annan hundägare.

Innan vi dör 3/24

2008-12-03T00:56:00.001-08:00

Att ta reda på var Arne bodde var lättare än han hade trott. En av damtidningarna skrev att han bodde vid Karlaplan så Teo började handla på Fältöversten och det dröjde inte länge förrän han såg Arne i kön. Teo följde efter honom när han gick, han var inte rädd för att bli upptäckt, det var snöyra och alla – så även Arne – stirrade rätt ner i marken för att undvika att få snö i ansiktet.

Innan vi dör 2/24

2008-12-02T00:20:00.000-08:00

Innan hon dog var de fast i sin krampaktiga ringdans, han skällde och hon föll undan, hon gnatade och han bet ifrån. Ändlöst. När hon äntligen, bara några minuter innan hon dog, gett honom den information han så länge bett om, skällt om, tjatat om, hade han trott att hennes död skulle vara en lättnad, men det kändes bara tomt. Kanske var det saknad, kanske blev tomheten i hans liv så mycket tydligare när han var ensam i den. Men detta tomma liv var han livrädd att förlora.

Men det skulle han göra, det fanns ingen återvändo nu. ”Inte ens ett mirakel…” hade läkaren sagt i andra änden av sitt rör. Teodor ville lämna nånting kvar, han ville göra nåt som förändrade världen. Han skulle hämnas. Hämnas sin mor, hämnas det hon utsatts för. Och samtidigt skulle han göra världen till en bättre plats. En plats utan Arne.

Innan vi dör 1/24

2008-12-01T01:31:00.001-08:00

När läkaren sa att cancern hade spritt sig till både lever och lungor, och att all fortsatt behandling var meningslös hände det något märkligt med Teodors syn. Det var som att han såg läkaren genom ett rör. Långt där borta, i andra änden på röret, satt läkaren som en liten prick. Hans mun rörde sig men Teodor hörde inte längre vad han sa. Det var som att de ord han redan yttrat uppfyllde allt rum som fanns, uppfyllde hela Teodors sinne. Mer fick inte plats.

Han gick hem. Hem till huset där han bott ända sen han föddes. Huset som morfars far byggde för så länge sen. Hur skulle huset klara sig utan honom? Skulle de rödmålade väggarna stå kvar, skulle taket snällt ligga på sin plats när han inte längre visades under det? När ingen ur släkten Brandenburg fanns där för att fylla det med minnen och rörelser?

Det gick inte att begripa. Döendet, det kunde han begripa och det skrämde honom från vettet. Smärtan, utsöndringarna, beroendet av andras välvilja. Den andra delen var vad som hände sen. Det var det som inte gick att begripa. Blev det bara svart eller fanns nåt annat? Skulle han träffa mor igen? Han både hoppades och inte hoppades.

Åkejrå

2008-11-30T12:04:00.000-08:00

Imorgon kör vi igång. Ni ska få lära känna Teodor.

Nu är det dags att ni ger er tillkänna!

2008-11-28T00:11:00.000-08:00

Varje år skriver jag en julsaga, det gör alla i min skrivargrupp. Sen har vi en liten julfest, knäcker nötter, dricker glögg och läser sagor utan att nån (utom författaren) vet vem som skrivit vilken. Och så gissar vi. Det är fantastiskt roligt.

De senaste åren (kanske det vara fem, sju?) har jag också kört sagan som adventskalender på nätet och det tänkte jag göra i år också, om inte nån ur min skrivargrupp hittat hit (för då blir det ju ingen gissning på vår lilla fest). Har ni det? I så fall är det dags att säga hej nu.

Saker som gör mig glad

2008-11-20T23:45:00.000-08:00

Att träffa en av de mest slitna alumaförsäljarna inne på Ahlgrens, stans lyxigaste chokladbutik, där han står och gräver efter sedlar i jeansen. Prioriterar man lyxchoklad framför sprit och knark finns det hopp. Han ser ut som en trevlig kille, under ett lager med elände.

Det här är vad jag skriver om

2008-11-20T08:14:00.001-08:00

Förvånansvärt mustigt språk men det var väl svordomsinlägget från här om dagen. Den klarar inte bokstäver med prickar. Gör din egen på www.wordle.net

Jag vill se nåt bra!

2008-11-19T00:00:00.000-08:00

The Wire skulle ju vara så bra men jag tycker, efter ett och ett halvt avsnitt, mest att den är en mesigare variant av The Shield (som iofs är sjukt bra). Och jag är trött på hårdkokta polisserier nu, jag vill ha nåt Stort och Viktigt (fast inte svårtillgängligt). Som Angels in America eller Six feet under. Jag behöver inspiration, jag behöver kvalitet. Ge mig!

Fucking jävla fucker

2008-11-18T11:32:00.000-08:00

Min lille, söte son svär så att en stenhård bortsbindare (vad de fått dåligt rykte, de kära borstbindarna) skulle rodna. Den lille lintotten, med sina ljusblåa ögon och änglaleende går runt och säger Fuck, fuck, fuck, fucking motherfucker. Ur änglatruten kommer saker som knulla och kuk. Ígnorera, sa hab och vi ignorerar. Men han svär lik förbannat (!) och inte lite heller. Så fort han använder en något mindre grovt svordom berömmer jag allt jag kan. Jag undrar så varför han gör det. Det är som att nåt måste ut. Vad är det? Var kommer det ifrån?

Åkt ifrån

2008-11-18T05:18:00.001-08:00

Inte alls smart att glömma väskan med mobil, plånbok (inkl allehanda kort) samt almanacka. Inte det minsta smart faktiskt. Jag känner mig halv. Tack världsalltet för att jag har datorn här i alla fall.

i ena änden och i andra

2008-11-13T03:14:00.001-08:00

I ena änden har jag ont i halsen, den andra änden (fötterna) har jag nerstoppad i Guds gåva till mänskligheten; min fotvärmare. Jag skriver krönikor men det går sådär, kanske betyder det att det blir bättre? Nu ska jag äta gröt med hemlagat, rosa äppelmos. Det är en sån dag idag.

Skägget i brevlådan

2008-11-11T03:51:00.000-08:00

Igår fick vi ta en tjuvtitt på årets julkalender och jag är förjust. Elliot, 7, är helt till sig. Den är rolig, stundtals slapstickrolig, scenografin är helt underbar, bilderna klara och rena, karaktärerna lätta att läsa av och känna igen sig i, men samtidigt väldigt skruvade. Den är härlig, helt enkelt.

Alla drömbarnen

2008-11-05T06:19:00.000-08:00

Inatt drömde jag att jag fick fyra barn. De kom i en följd men var inte fyrlingar i drömmen. Det var tre pojkar och en flicka, flickan kom som nummer två. De var så små, som en vante bara, de två äldsta tappade vi bort en stund men hittade dem sen igen. Jag var sjuk men fick inte komma in på sjukhuset så vi födde dem utanför huset. Och jag älskade dem alla, så jublande mycket. När jag vaknade saknade jag dem så, mina barn som jag redan hade fäst mig vid.

En liten text om glidmedel

2008-11-04T12:49:00.000-08:00

Igår köpte jag, för första gången i mitt liv, glidmedel. I kön gömde jag tuben under paketet med linsvätska och kom på mig själv med att förbereda långa föklaringar till tjejen i kassan om hur himla bra de¨t var att ha det i håret. Men sen teg jag. Varför är det så pinsamt med glidmedel? Det är som att köpa kondomer fast på ett annat sätt. Kondomer signalerar: hej, jag har sex! och det kan ju vara pinsamt men också lite coolt (det finns nån som vill ha sex med mig, dvs jag är attraktiv). Glidmedel signalerar inget så spännande utan mer "nån vill ha sex med mig men jag är inte rikigt lika sugen så jag får ta till hjälpmedel". Usch, det är ingen rolig signal.

(jag skulle ju ha det i håret, men det är en annan historia)

Tre texter i en!

2008-11-03T12:21:00.000-08:00

Pärlplattor: Vi värmer upp med lite bilder på resultaten höstlovets besatthet:

Text nr två handlar om päls. Pälsindustrin är mycket impopulär hos mig, jag skulle aldrig aldrig köpa en päls, jag tycker de är finare på djuren. Men ... nu har jag loppisfyndat två gamla pälsar som jag slaktar och syr om till annat. Och jag vet inte riktigt vad jag tycker själv, alltså det är ju djurhudar, men de var redan döda och begagnade. Svårt det där. Jag är ju inte vegetarian längre och läderskor bär jag ibland utan att få rysningar.

Den tredje texten handlar om hur vissa människor (föräldrar) talar till sina barn. Vi var på Netto och köpte ett våffeljärn. Där var också en pappa med höstlovsledig pojke i åtta-nioårsåldern. Pojken sa som barn gör: Pappa, kan vi inte köpa den här? Kan vi inte köpa den där? Och pappa svarade, surt som ättika, varje gång: Det kan du bara glömma. Jag har full förståelse för att de inte skulle köpa sakerna pojken ville ha men kunde han inte bara säga det då? I lite vänligare ton? Varför tycker folk att de kan använda tonfall till sina barn som de aldrig skulle använt till en vuxen? Nu kan det ju finnas faktorer som jag inte känner till, det kan finnas anledningar till att man inte är på topp, men ta inte ut det på barnen. Det är sällan deras fel.

En liten varning

2008-10-30T13:58:00.000-07:00

Bara så ni vet, pärlplattor är sjukt beroendeframkallande. Vi är uppe i femtio plus and still counting. Hans lägger just en på Christer Pettersson...

It´s a me, Mario

2008-10-21T12:33:00.000-07:00

And I´m a gonna win

lite lockar

2008-10-21T05:17:00.001-07:00

För er som inte träffat mig säger detta inte mycket men ni som träffat mig: notera lockarna. Eller i alla fall vågorna. Märkligt, va?

i mål!

2008-10-20T10:13:00.000-07:00

Det blev i alla fall en finfin maskerad, maten räckte, bandet var bra, folk blev lagom fulla och stannade lagom länge och alla verkade ha kalasskoj. Folks utklädningar var bara helt underbara, själv var jag Super Mario (får se om jag får till en bild så småningom). Dagen efter sov jag middag två gånger. Finfint.

Smitare och vi andra blåsta typer

2008-10-17T14:46:00.001-07:00

Ibland blir jag så trött på att vara en av de som alltid gör det de lovar. Som tar ansvar och ser till att saker blir gjorda. De andra, smitarna, de bara glider fram och om de inte gör det de lovat att göra slipper de undan med ett ojsan, jag glömde eller jag trodde inte det behövdes. Och när nån ansvarstagande typ (jag) pressar dem för att de ska göra det de tagit på sig framstår den ansvarstagande (jag) som humorlös och torr. En vuxen i en värld av småbarn. Det är inte konstigt att man blir trött på folk.

Vad en liten skiva kan göra

2008-10-17T04:00:00.000-07:00

När jag gick i högstadiet, en mobbad, konstig unge, övertalade min enda kompis mig att vi skulle välja teater som fritt valt arbete (det som nu heter elevens val, tror jag). Det var alltid på fredageftermiddagen och tidigare hade jag haft silversmide men nu lät jag mig övertalas. Teaterledaren hette Karin, hennes efternamn har jag glömt (jag önskar att jag inte hade det, jag skulle vilja kontakta henne och berätta hur mycket de där fredagseftermiddagarna betydde för mig och att jag aldrig valt det jobb jag valde om det inte varit för henne). Hon var lugn och varm, femtio plus nånting (kanske yngre, man är inte så bra på att bedöma vuxnas åldrar när man själv är en fjortis). Jag gick på en skola med en massa musikklasser, men min klass kom från ett white trash-område vars egen skola blivit för full. I teatergruppen möttes vi, musikeleverna och vi slumbarn, och efter bara några gånger glömde vi vem som kom varifrån, för vi var ju Vi.

Vi improviserade mest, men senare satte vi upp Hamlet minns jag. Och alltid när vi improviserade hade vi samma musik, Bo Hanssons Sagan om Ringen. Med den musiken lindade om oss gav vi oss ut på resor till de mest fantastiska platser. Jag minns fortfarande en av våra improvisationer, som handlade om en trädgårdsmästare som lyckats odla fram en blå ros och om hur hans konkurrenter försökte stjäla den. och när jag hör musiken så minns jag hur det kändes. Att vara fjorton. Att vara kär i Henrik. Att ha teater nere i Mariabergets teaterlokal.

Nu ligger Bo Hansson i iTunes och skruvar klockan tillbaka sisådär trettio år.

det kan gå

2008-10-17T00:53:00.001-07:00

Nu har vi handlat nästan all mat och trots den lilla momsmissen så gick det ihop sig. Jag börjar känna att det kanske kan bli en maskerad i alla fall.

Panik

2008-10-16T02:25:00.001-07:00

Jag är med och organiserar en stor maskerad som ska gå av stapeln på lördag (vi snackar 200 gäster) och om jag hade fattat hur mycket tid och ork det tar hade jag aldrig gjort det. Note to self: säg nej nästa gång. Men om alla sa nej, då skulle det ju aldrig bli några maskerader. Svårt det där. Dagens kris är att matpriserna vi räknat på visade sig vara utan moms så nu spricker matbudgeten så in i bänken. Jag kommer får magsår innan lördag.

Nu vet jag

2008-10-15T00:20:00.000-07:00

Travtjejer gillar inte återbruk. Inte alls.

Hoppla!

2008-10-14T03:18:00.000-07:00

Ikväll ska jag vara med på tjejmässa på Jägersro trav- och galopp. Jag har verkligen inte den blekaste aning om tjejer som gillar trav även gillar återbruk. Men det vet jag ikväll. Det ska bli så spännande!

söndagen

2008-10-13T08:31:00.001-07:00

bjöd på en mysig och inspirerande Come Om marknad. Inte så mycket folk men de som var där var rara och glada. Det räcker för mig.

Dagispersonal

2008-10-10T06:07:00.000-07:00

Att träffa en regissör som eventuellt ska regissera ett manus man skrivit känns ungefär som att träffa personal på ett dagis man ställt sig i kö till. Jag är skitnervös och undrar om den här personen verkligen ska förstå sig på mitt lilla barn, se alla de fina sidorna och ha tålamod med de mindre fina (att dagispersonalen lämnar tillbaka barnen medan regissören liksom mera tar över dem och gör dem till sina är nåt man inte försöker tänka på). Nåväl, idag har jag i alla fall haft ett samtal med en regissör som ska göra ett av mina manus, vi har setts förr men hållit lite distans. Men idag hade vi ett bra samtal och jag känner mig förvissad om att den här bebisen kommer att hamna i goda händer.

Söndagstips och annat

2008-10-10T04:51:00.000-07:00

En sån fin fredag det är idag. Två skopor beröm innan lunch, det gör gott i själen (ja, jag vet att jag bryr mig för mycket men när det är åt det här hållet är det ju i alla fall roligt). Jag lägger sista handen vid mina nya vinylväskor (hoppas få upp ett foto här inom kort) och skriver prislappar och annat inför marknaden på söndag. Befinner du dig i närheten av Malmö tycker jag att du ska komma förbi.

Tips till vildängel

2008-10-10T00:13:00.000-07:00

Hur det är med miljövänligheten vet jag inte men jag kan berätta vilka produkter jag använder (och, ja, lockarna är kvar! Jag är helt förbluffad). Som sista schampoo körde jag apotekets Apoliva. Det finns i liten reseförpackning för femton spänn (bra eftersom man bara använder det en gång) och det balsam jag kör är Coop extras balsam för normalt hår. Och ibland har jag i en klick Loreal StudioLine Curl Power (och får ÄNNU mer lockar!). Det är hur enkelt som helst och jag som alltid torkade håret med fön (ända sättet att inte få det att se ut som svinto) spar underbart mycket tid.

Om filmen får du veta mer sen, jag återkommer om när den har premiär och hur allt går.

Boktips, filmtips och annat

2008-10-07T12:41:00.000-07:00

Sista beviset av John Matthews heter boken jag skulle tipsa om. jag kan inte berätta så mycket utan att spoila den och själv föredrar jag att veta så lite som möjligt om böcker (och filmer) innan jag läser dem (ser dem) så jag säger bara Läs den! Genre: deckare, men udda i sin genre.

Bonustips: Into The Wild, oerhört rörande film som jag såg igår. Om hur det är att vara ung och förbannad, klarsynt och vilja något annat. Den har följt med mig hela dagen.

Jag jobbar med en animerad film (jag har skrivit manus och regisserar), och idag fick jag för första gången se hela filmen (alltså utan ljud, finklipp, effekter och sånt) och den är så BRA! Jag är så stolt och glad över att jag hittade så bra animatörer.

Speed shopping

2008-10-06T07:05:00.001-07:00

Jag hatar verkliogen att shoppa, jag går tills kläderna hänger i trasor runt kroppen men till slut måste jag ha nytt. I torsdags: ett par byxor, två strumpbyxor, en kjol(!) = 20 minuter. Idag, en kofta, två långärmade tröjor = en kvart. Heja mig, nu behöver jag inte shoppa förrän till våren!

Japp

2008-10-06T05:00:00.000-07:00

Ingen svamp men massor av sömn, en fantastiskt spännande bok (återkommer till den när jag läst ut den), lite regn, en brasa eller två och jag är på banan igen. Så lätt kan det vara ibland.

Tappat

2008-10-03T04:11:00.001-07:00

Jag har tappat farten sugen lusten och åker ut på landet för att se om jag kan hitta den igen.

Ösregn

2008-09-30T05:58:00.000-07:00

Även fast jag precis var på väg ut för att gå en loppisrunda för att fixa material till lite nya uppfinningar tycker jag att det är oerhört mysigt att det spöregnar. För loppisarna finns ju kvar till sen, och att sitta inne och titta på regnet är så mysigt. Speciellt när jag tänker på hur svampen växer.

www.lockig.se

2008-09-30T00:03:00.000-07:00

Mitt hår ser ut som svinto om jag inte fönar det efter att jag tvättat det. Eller rättare sagt, det såg ut som svinto. Sen två dagar provar jag vägra schampoo-metoden från www.lockig.se och det är väl för tidigt för nån utvärdering men en sak kan jag berätta, mitt förut så spikraka hår är lockigt! Mycket konstigt. Jag känner mig som en annan människa.

lim överallt

2008-09-29T03:15:00.000-07:00

Idag bakar vi hårspännen med bokstäver på, men limmet har en förmåga att fastna överallt. Jag får pilla bort det sen.

På lördagens marknad blev jag för första gången bestulen. En skrivmaskinsring med bokstaven B var borta när en flock äldre damer (!) dragit förbi. Och min tro på tanten som samhällets sista stöttepelare är krossad.

marknad igen

2008-09-25T02:23:00.000-07:00

Folk är så besvärliga, efter att ha råkat på några knepiga typer på raken så vill jag bara dra mig undan allt folk, åka till landet och loda i skogen, plocka svamp och elda i kakelugnen. Men på lördag är det marknad, vare sig jag är på humör eller inte. Troligen så kommer ju humöret medan man håller på men just nu känns det bara Nej i hela kroppen. Det är roligt med marknader, det är roligt med marknader försöker jag intala mig. Och det ÄR det ju, när man väl är där.

Nära ögat x 2 och mera bebisar

2008-09-22T04:56:00.001-07:00

Igår, när vi kom hem från svamppromenad, låg lillkatten med en fågel framför sig, en rödhake (det visste jag inte men jag slog upp den i fågelboken). Fågeln låg stilla men andades, inga synliga skador så vi tog in katterna och hoppades att den skulle flyga iväg. Icke. Efter en stund gick vi ut och tittade, den andades fortfarande men låg tryckt mot marken. Hans tog på sig handskar och skulle lägga upp den på uteplatstaket, så att den fick hämta sig lite mer ifred men då blev det fart på den och den flög iväg och satte sig i ett träd. Jag kan bara hoppas att den klarade sig, men jag tror det finns goda chanser i alla fall.

På väg hem skuttade ett rådjur ut precis framför bilen. Hans ställde sig på bromsen, jag hörde dunsen när kylaren slog i djuret men när vi gick tillbaka hörde vi hur det skuttade upp i skogen. Inget blod. Gott hopp men man kan aldrig veta. Men jag var darrig hela vägen hem sen, jäklar vad man hinner tänka på en sån där sekund.

Idag kom ett vykort med posten, babyboomen fortsätter, nu är det min äldsta son som får en liten kusin, de är nere och hämtar henne i Vietnam just nu. Det är stort.